Det är insidan som räknas,
men det är utsidan man ser
och där är du ful, smutsig,
ful i mun och jävligt elak

Du är full av bomull,
men hård som en sten

Jag skrapar knä mot asfalt,
skrapar sönder all tillit,
och det är faktiskt du som
knuffar mig, varenda gång

Jag är inlindad i bomull,
men sten slår hål på allt



.

Expert på att leva mer för andra
än för mig själv, liksom försummar
mina problem, jämför och förminskar
tills de blir så små att de inte syns

Jag vet att det lyser igenom ibland,
allt det där som jag tvingar undan,
som jag så vårdslöst trycker bort,
det lyser igenom ibland då jag ler

Expert på att sätta mig själv i
andra hand, vara det femte hjulet,

jag har tröttnat på att räkna hjärtslag,
har tröttnat på att aldrig riktigt slå
i samma takt som du, i samma tempo

jag har tröttnat på dig, men jag har nog
faktiskt tröttnat mer på mig själv och
jag börjar tvivla på oss, på det här

för kanske är vi vad alla väntar sig,
kanske tröttnar världen aldrig på oss,
men det känns som att vi tappat orken

och ändå sover jag så dåligt



.

Joseph, det var längesen du skrev.
Längesen du berättade om tankar som
kan liknas med kullersten och höghus

Längesen du berättade om hur livet
ser ut mellan fyra vita, sterila väggar
på avdelning 17, psykiatrisk vård

Längesen du berättade om hur dina smala
pianofingrar skakar av abstinens och av
saknad efter något att greppa, hålla fast vid

Joseph, det var längesen jag skrev.
Längesen jag berättade om saknad som
kan liknas med svarta hål och skoskav

Längesen jag berättade om hur livet
ser ut utan dig i gapande korridorer
där ansikten ler och vittrar sönder

Längesen jag berättade om hur min kropp
skakar, skälver och skriker efter dig
när mörkret sliter sönder mitt förstånd


Joseph, det var längesen vi skrev.
Längesen vi berättade om saker som
är oviktiga, men helt livsviktiga



.

Jag stiger upp när solen går ner
och jag har fastnat någonstans
mellan ditt hjärta och dina revben

Sitter fast där, lite som en kil
som hindrar ditt hjärta att slå normalt,
som hindrar det att slå alls

Jag är inte rätt för dig

Jag stiger upp när solen går ner
och dina tårar sitter på insidan,
jag ser dem så väl här inifrån

Jag sitter fast i ett mellanland,
i ett kanske, i ett ja-eller-nej,
och allt hänger på dina hjärtslag



Huruvida de slår, eller inte slår, för mig



.

Vi gömmer oss bortom
förbjudna drömmar och
vakenhet, sömnlöshet

Du och dina sammetsfingrar
smeker bort tyngd ur hjärtan
men inte bieffekten av känslorna
(som vi aldrig riktigt hade)

Och jag vill tro att du
faktiskt älskar mig, men du
känner nog bara igen dig
i mina spruckna ögon
och mina oavslutade meningar

Du och dina sockerord
förvränger min verklighet
gör mig beroende och nervös
(diagnostiserad missbrukare)

Vi gömmer oss bortom
undanflykter och
tappade trådar


I hopp om att bli något


.