Så enkelt är det.

De säger att regnmolnen blir större
tyngre, allt mer oundvikliga
för varje dag som går nu

att de har spritt sig över
din lever, kroppspulsåder
och det ser mörkt ut över
ditt hjärtas Atlantis

De säger
att det kommer gå fort
att den blå himmeln på röntgenplåtarna
snart är jämngrå

Och jag tänker att
meteorologerna
har haft fel förut

men inte den här gången
säger de


.


Diskbänksrealism.

Genom köksfönstret sken solen
Hon valde att med ett leende besvara
Sedan sparkade hon undan stolen
Och hängde snart livlös i sin snara


.

 


Älskare dör i förtid.

Jag vandrade med pek- och långfinger över hans hud. Tripp, trapp, tripp trapp. Tick, tack, tick tack. Ljudet från den analoga väckarklockan på nattduksbordet hackade sig in, blev högre ju mer jag tänkte på det.
     "Du borde ha en varningstext skriven på bröstet", viskade jag. Han hörde inte. Sov djupt av Stesolidtabletterna och vinet han hävt i sig föregående kväll. "Typ... Jag kan orsaka hjärt- och själsjukdomar."


Risk för stenras.

I de värsta stunderna
ligger till och med de fina
minnena jag har av henne
som vassa stenar i hjärtat
 
I de bästa
glömmer jag att hon är borta
 
 
.
 

Överlev, överlev mig.

Molnen breder ut sig
som cancertumörer på himlen
 
Stora mörka fläckar på röntgenplåtarna
Två veckors väntan
 
Hur ser väderprognosen ut?
 
 
.

Otillräckligt.

Jag brygger åtta koppar kaffe
dricker bara en och låter resten stå
tiden tickar på
livet tickar på
flätas samman i en DNA-spiral
som är jag
 
trettiosju grader
hud kött ben
känslor och tankar
utan uppehåll
och oändligt ändlig
 
men med dig
känner jag mig lite mer än så
 
med dig
får tiden ticka på
får livet ticka på
 
det kommer ändå aldrig kännas
länge nog
 
 
.



Kärnfri.

Dina nävar är så små
och knutna
hårt 
som dina skosnören

och mamma har kammat din lugg
du har äpple med dig till fruktstunden
i klyftor, utan kärnor

mellan huset och busshållsplatsen springer du
dina skosnören går inte upp så du snubblar inte och
du slipper tappa dina glasögon i leran den här gången
kommer du undan

med hjärtat någonstans mellan bröstkorgen och tungspetsen
går du över skolgården, försiktiga steg över den våta asfalten
och du försöker tänka på när mamma kammade din lugg imorse
när någon sliter tag i din fläta och drar ner dig på marken

det gör ont när dina skor dras av och kastas i bäcken
de var så hårt knutna och ett stort sår revs upp på ena hälen 
du blundar bakom glasen och försöker slappna av, spela död 

ligger kvar långt efter det har ringt in och barnen har försvunnit
men mamma kommer inte att fråga något, imorgon köper ni nya
 
.


Livskartan.


jag följer den
längs din handled
med ett försiktigt
pekfinger
och undrar
vid vilken blodådra
den kommer ta slut

.

Jag kan bli som du, för dig.

Är du en av de som finner det tryggt
att alltid vara på väg någonstans?
Att ständigt vara på flykt
att alltid ha distans

 

Är du en av de som gråter
dina tårar inuti?
Är du den som förlåter
de du borde skita i?

 

Är du en av de som far framåt
hellre än du vänder?
Som hellre faller bakåt
än framlänges utan händer

 

Är du en av de som finner det svårt
att söka hjälp för det förflutna?
Och faller du hellre hårt
med dina ögon slutna?

 

Är du en av de som lyssnar
om man säger det förtegna?
Är du också den som tystnar
när du ska prata om ditt egna?

 

Är du en av de som bara ler
när man frågar hur du mår?
Är du den som alltid ger
lite mer än vad du får?

 

 

.


Det är min tur att bli sedd nu.

Vänd himlakroppen mot mig, eller
det räcker med din bröstkorg, dina lungor så nära mina att
vi nästan smälter samman till ett enda andetag, jag vill
så gärna andas ut när du andas
ut

 

bara du inte vänder dig bort
varje gång jag kommer så nära
att jag inte vågar gå längre
men gör det ändå

 

För du finns i mina kapillärer, de
tunnaste blodkärlen och de hotar brista
om du inte ser mig, om du inte känner mig, om du inte
rör vid mig med varje känsla i din kropp

 

Och jag har målat med för många penslar
på din ryggtavla, kan du inte vända på dig, kan du inte bara
hålla om mig, kanske skriva en historia
mellan mina skuldror

 

så som jag skrivit min hos dig

 

.


Det är ju bara en liten del av evigheten.

Jag har inte pratat med henne
på fyrtiosju dagar
fyrtiosju nätter som
sömnlösheten varit mitt enda täcke

och jag minns inte ens
vad det sista hon sa var
jag minns bara hennes skratt
och hennes tårar och att jag aldrig frågade
hur är det med dig? och jag minns
att jag hade tänkt ge upp den där dagen
för att världen vägde tre gånger tyngre
än vad den brukar

nu krossas mina axlar
inte av världen men av
tystnaden
hålrummet
som hon lämnade efter sig

,

Jag har inte pratat med dig
på fyrtiosju dagar
på fyrtiosju nätter
och det känns som en evighet
men det är ingenting
i jämförelse med den evighet av tystnad mellan oss
som ligger framför mig

och ibland gör det mig så jävla arg


.


Flaskpost.

Bevittnar hur män blir pojkar. Förslavade under 40-procentigt Tysklandsimporterat. Hemma väntar barnen. Barnen som tog ifrån honom hans ungkarlsfriheter och ersatte dem med förpliktelser och ansvar. De väntar med tröttheten som en slöja över sig, men pappa kommer snart. Pappa kommer snart. Pappa ligger i en snödriva utanför huset. 

Tio år tidigare: Hon blundade, men sov inte. Han slant med handen. Råkade röra lite vid hennes hud. Huden brände fast i handen och handen brände fast i huden. Det blev en vass hemlighet som skar hål på förtroendet och det var plötsligt bara mamma som fick läsa godnattsagor och släcka lampan om kvällarna. 

Dagen efter minns han ingenting. Minns inte hur han kom hem. Vad han sa, vad han gjorde. Minns inte, finns inte. Gårdagen. Inte för honom, men för alla andra. Inte minst för henne



Nitroglycerin.

Ge mig ett beat
En dygnsrytm

Fingrar på mitt minne
Fingrar på ditt linne
Som du så vårdslöst lämnat kvar
Håller allting inne
Håller allt i sinnet
Vore kanske bättre om jag drar

Ringer dig för ofta
Frågar alltför mycket
Och får alltid samma svar:
"Jag kan inte ta det
Jag kan inte ha det
Om jag inte får ha det som det var"

I en omvänd livskronologi
Blir nuet snart till nostalgi
Tidens roll kan kanske utebli
Om vi skippar levnadsgarantin
Om vi knaprar antideppressivt
Och sväljer ned med billigt vin

Kväver mina känslor, för jag är nog desperat
Att försöka komma över all din kärlek och ditt hat
Förlusten gör sig påmind, hjärtat slår ett sista slag
För dig, sen är du borta, eller är det kanske jag?


.

Förändring

Vilsna fötter korsar mellan björkarna
Vi springer om varandra, faller, skrapar
upp huden mot stenar gömda under snön

Och du vet vad de sa: det finns något
vackert i att vara skör, men något
fult i att ha skrubbsår på knäna

Men gör det verkligen något?
Vi har ju alltid varit fula

När vi äntligen hittar varandra
har något förändrats, någon har
ritat om linjerna i dina händer

Någon har kysst bort orden som förteget
vilade på dina läppar, någon har ersatt
din trasighet, plockat bort mig från dig


.


Öppet brev till dig som orkar läsa, jag saknar dig.

Hej

Jag lyssnar på låten som du skrev. Den som har mitt namn, men som inte handlar om mig längre. Oupphörligt i två dagar nu. Det känns knappt, allt det där som kändes tidigare. Varken explosionen där hjärtat liksom väller över, älskar för mycket och för intensivt. Inte heller implosionen, där det sväljer allt som någonsin haft med dig att göra.

Jag vet att all hud på min kropp som du har berört, numera är borta. Den har ramlat av i flagor. Celler har dött och nya har skapats. Dina fingeravtryck finns omöjligt kvar efter alla gånger jag duschat, men jag letar ändå efter dem ibland. Ibland kan jag ångra att jag inte lät dig brännmärka mig, lämna något mer beständigt.

Dina ord studsar mellan väggarna här. Du har sett och hört allt i mina ensamma nätter, ändå finns där ingen tröst i ditt tonläge. Det ekar mekaniskt och jag försöker stänga dig ute, men du hittar alltid in där jag allra minst vill ha dig. Som en nål sticker du hål på allt som jag lyckats fylla med luft. Lungorna räcker inte till för de skrik jag vill tillägna dig

.


Basplagg reas aldrig ut.


Väderleksrapport.

Hon var ett lågtryck innanför revbenen när hon först kom in i hans liv. Hon blev en orkan i hjärtat och det var svårt att greppa vad som hände. Hon ödelade allt som han hade byggt upp och i spillrorna kunde han finna sig själv gråtandes om natten.

”Jag älskar dig, Fredrik”, mullrade hon. Blixtar slog ner kring hans fötter och han funderade på om det var bäst att springa eller stå kvar.

I ett inferno av färger, i jordbävningens epicentrum, förväxlade han ord med tankar och de trillade ut som stenar ur hans mun:
”Du är ett oväder.”
”Yrväder, heter det.” Hon skrattade så att jordskorpan sprack.
”Nej, Maria. Oväder.”

Han orsakade ett vulkanutbrott i hennes hjärta och hennes tårar föll som regn över Atlanten och det var först då som han förstod att även han hade varit ett oroande mörkt moln. Han höll handen över bröstet och kände tomheten hon hade fyllt. Det var först när det redan var för sent som han insåg att han saknade hennes stormar.

Hon sken redan som solen i någon annans ögon

.


Barndomslandet.

Krig i luften
Ett minfält där
varenda steg riskerar vara
ett felsteg
som leder till slutet

Så plötsligt
På grund av oknutna skosnören;
snubblingen
och glasögonen faller av, något krasar
inuti

Tystnad, idel tystnad

Sedan avlossas en skrattsalva som
slår hål
på hennes tunna hud,
tar sig in, lägger sig
som ett illavarslande eko

För de skrattar åt,
aldrig med



Gröp ur mig och ersätt.

Eldsvådan i bröstkorgen, den
slutar inte upp, ligger latent och
bränner allt som var, allt som
är, oss, nej, förlåt
Vi finns inte längre
 
Förlåt för det
 
.

Så, le.

Hjärtat försvinner ut genom nödutgången. 
Mina känslor blir små, obefintliga, när
kaoset tar över varje nerv, varje ven.
Utsidan ett lugnt vattendrag, men insidan.
 
Insidan
 
Alla minnen är en avlägsen närhet. De
ligger under huden, påverkar fortfarande
alla tankar, alla handlingar. Allting 
borde vara bra nu, bättre. Reformerat.
 
Men
insidan
 
Tyst evakueras pigmenten och blekheten
blir ett allt tydligare faktum på att
något är fel. Outtalade frågor blir till
ansträngda strängar runt våra tungor.
 
För
insidan
 
Räknas inte längre
 
 
 
.

Tidigare inlägg
RSS 2.0