Ge mig solsken och torka
lera och regn
prickiga gummistövlar
och en sovsäck till säng

Ja, ge mig ombytligt väder
för mycket alkohol
och smutsiga kläder
skrik: botten upp, skål!

Ge mig musik live
med skön lyrik
en galen stagedive
i en skrikande publik

Ja, ge mig otvättat hår
och skoskavsfötter
en himla massa skratt
och sömnlösa nätter

Ge mig minnen för livet
och vänner därtill
en möjlighet och frihet
att vara precis som jag vill



.

Skoltrötta ögon som
stirrar rakt in i själen.
Inbördeskrig, osynligt för omvärlden
Men så påtagligt verkligt


Sluta stirra,
det gör ont,
du fördärvar mig


Och du kysser mig
som om jag vill bli kysst
men jag vill bara ligga här
i din famn och låta
känslorna sjunka in

jag flätar in små önskningar
i dina lockar
och hoppas att de
trasslar till sig, blir till tovor
som du aldrig får ut
som du aldrig klipper bort

och när jag viskar
du är vackrast i världen
så menar jag det verkligen

du får inga morgontårar
eller något kaffe på sängen
och jag köper dig ingen stjärna

för hela stjärnhimlen är redan din



.

Du älskar mig i etapper
som trasiga kassettband
jag kan inte byta sida

Snö mellan fingrarna
som simhud
men ändå sjunker jag
genom alla kval

Du låter lite raspig
som en vinyl från 83
och jag kan inte byta sida

Jag har aldrig
fångat någon solkatt
men jag lät mig bli fångad
av dig


.

Spännband mellan
ryggkotorna, det
känns som att
allting går sönder

Det ser ut som december
jag letar hösttecken än
som om jag är desperat

Någon har skakat om
snögloben, hela jorden
och vi dricker alkohol
på balkongen i minusgrader

Det biter i fingrarna
men snart är känslan
så underbart bedövad

Men jag har

spännband mellan
ryggkotorna, det
känns som att
allting går sönder


.

Du måste sänka kraven
Sluta tänka livet i betyg
Du får inte bli helt begraven
Under läxor och läkarintyg

Du måste ta åt dig mer
Våga tro på vad andra tycker
Ta emot det som de ger
Ta tillbaka det som de knycker

Du måste sätta ner foten
Och lära dig att säga nej
Angripa problemet vid roten
Tänka: "vad är bäst för mig?"

Du måste ta din tid och förmåga
Till att behandla och läka dina sår
Det är att fega ur eller faktiskt våga
Men det handlar ju om hur du mår



.

Det är som att jag har sprungit i flera år
fast jag har egentligen bara stått still
Det är så lätt att glömma bort hur man mår
när man bara ska hålla ihop, balansera, räcka till

Och jag känner så väl av jordens dragningskraft
jag sugs liksom neråt, men själv är jag kraftlös
Vet inte var styrkan är nu, den som jag alltid haft
jag som förut var så driven, så jävla ambitiös

Jag har liksom tappat färgen, blivit lite grå
och kraven går mig på varje nerv
Maskineriet har upphört, har slutat gå
energin är slut och jag har ingen reserv

Men det är dömt att ge upp, bara lägga av
så jag försöker hålla igång, härda ut
Men det känns som att gå med ständigt skoskav
längs en väg utan synligt slut


.

Står och tigger tid på torget
klockor är bara tickande bomber
och jag sprängs ut i en tidsrymd
där jag inte passar in

ge mig en oändlighet



.

Vi gömmer oss bortom
förbjudna drömmar och
vakenhet, sömnlöshet

Du och dina sammetsfingrar
smeker bort tyngd ur hjärtan
men inte bieffekten av känslorna
(som vi aldrig riktigt hade)

Och jag vill tro att du
faktiskt älskar mig, men du
känner nog bara igen dig
i mina spruckna ögon
och mina oavslutade meningar

Du och dina sockerord
förvränger min verklighet
gör mig beroende och nervös
(diagnostiserad missbrukare)

Vi gömmer oss bortom
undanflykter och
tappade trådar


I hopp om att bli något


.

Vi försvinner in i sekunder,
moments are no memories
Sekunder var allt vi hade,
sekunder är allt vi kommer få

Och det känns som att jag
har huvudet fullt av papper

Så svaga konturer
du syns knappt
och jag vågar inte
röra

Våra små bussturer
går så snabbt
och jag vågar inte
störa

Du sover mot rutan
så stillsamt lugnt
Åh, jag hoppas att du
drömmer

Kan vi vara utan
allt som är tungt?
Åh, jag hoppas att du
glömmer



mig



.

Tysta tankar, skrika högt
Dämpa er, dämpa er
Jag har försökt
Att dämpa er

Drar mina fingertoppar
längs med ostämda strängar
Betala aldrig himlakroppar
med stulna fickpengar

Oljud och tinnitus
när kritan dras mot tavlan
Tar nästa linjebuss
till en plats utanför kartan

Ingenting blir sagt
när läpparna förseglas
Kärlek blir förakt
när sanningarna återspeglas

Du, min sannings öga
varför ens diktera
Om förhoppningar så höga
när de ändå ska rasera?

Tysta tankar, skrika högt
Dämpa er, dämpa er
Jag har försökt
Att dämpa er


.

jag viftar bort dig som nattsvammel
och värmer vatten i min engelska teapot
earl grey smakar mest beskt men
hellre tänka beskt än att tänka på dig

hade jag varit som du hade jag
tänt en cigg, inhalerat, lugnat ner mig
men jag är inte du, jag är inte som du
vi är så olika att vi blir lika till slut

sex våningar upp ser staden liten ut
sex våningar upp känns stjärnorna närmre
men du är sex våningar ner, två kvarter bort
jag får inte tänka på dig, inte nu, inte nu

du är så hemskt nära att jag känner
hur långt borta du är, milavstånd
om man räknar i skala, makes no sense
du står utanför min skala


.