Hjärtat försvinner ut genom nödutgången. 

Mina känslor blir små, obefintliga, när

kaoset tar över varje nerv, varje ven.

Utsidan ett lugnt vattendrag, men insidan.

 

 

Alla minnen är en avlägsen närhet. De

ligger under huden, påverkar fortfarande

alla tankar, alla handlingar. Allting 

borde vara bra nu, bättre. Reformerat.

 

Men

 

Tyst evakueras pigmenten och blekheten

blir ett allt tydligare faktum på att

något är fel. Outtalade frågor blir till

ansträngda strängar runt våra tungor.

 

För

 

Räknas inte längre

 

 

 

.

Känslor ligger felstavade
över hela kroppen och
du försöker läsa mig, men
jag är inte här för att bli läst

Jag är inte här för att bli älskad

Jag är inte här för att bli sedd, berörd
Ändå vandrar dina fingertoppar över
mig, min hud
De är kalla, men värmer

Jag har ingen aning om hur man är ensam


.