Omsluten av dig.

Omsluts av instabilitet
Blir lugn i det där osjungna kaoset
Vill stanna kvar
i skörheten
 
Aldrig släppa taget om sådant
som känns i ekot mellan hjärtslagen
Aldrig släppa taget om sådant
som blir början på nästa andetag
 
Omsluts av ett par duvvingar
Kan kanske flyga iväg
när som helst
Men stanna
 
Släpp inte taget om sådant
 
 
.

Det är därför mina händer skakar.

Hon sveper förbi ibland
Tystare än vinden, fast starkare
Det blir jordbävning i hjärtat
och en tsunami av känslor 
sköljer över mig 

Hon sveper förbi ibland
Lämnar små avtryck längs
mina ögonlock och när helst
jag blundar finns hon där
som en lukt, en känsla,
en oumbärlig saknad 

Jag har trasslat in mig
i livets många trädgrenar
Jag sitter fast likt en
fågel med klippta vingar


Hon sveper förbi ibland
Lägger sig som en värme mellan
mina lakan och jag kryper ihop
i den trygghet som kanske inte
är ämnad för mig egentligen

Hon sveper förbi ibland
och jag försöker alltid fånga,
hålla kvar henne, men jag 
sitter intrasslad, tilltrasslad
med efterskalv i hjärtat



.


RSS 2.0