Det är min tur att bli sedd nu.

Vänd himlakroppen mot mig, eller
det räcker med din bröstkorg, dina lungor så nära mina att
vi nästan smälter samman till ett enda andetag, jag vill
så gärna andas ut när du andas
ut

 

bara du inte vänder dig bort
varje gång jag kommer så nära
att jag inte vågar gå längre
men gör det ändå

 

För du finns i mina kapillärer, de
tunnaste blodkärlen och de hotar brista
om du inte ser mig, om du inte känner mig, om du inte
rör vid mig med varje känsla i din kropp

 

Och jag har målat med för många penslar
på din ryggtavla, kan du inte vända på dig, kan du inte bara
hålla om mig, kanske skriva en historia
mellan mina skuldror

 

så som jag skrivit min hos dig

 

.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0