Ogräsbarn, lyssna: rosor dör så fort.
| Ogräsbarn, det är vad vi är Ovälkomna i herr Ågrens blomrabatt Han spottar, skriker och svär Då han drar upp oss ur allt färgglatt Ogräsbarn ska inte få växa fritt Ovälkomna in i samhällets finkvartér Avskyvärda är de frön vi spritt Gräsligt är vårt yttre, samt vårt manér Ogräsbarn, sluta nu att gråta Kom hit, samla er vid mina fötter Vi håller ihop och kommer inte låta herr Ågren dra upp våra vackra rötter . |
Jag älskar dig villkorslöst, systra mi.
Dina hopsjunkna axlar vittnar om en för tung börda
Dina tårdrypande böner tycks då aldrig bli hörda
Dina kinder vars annat av tårar aldrig blivit berörda
Dina drömmar som i nattens oro tycks ligga förstörda
Jag ser dig, ser all din passion, ser att du brinner
Jag ser dig, ser din gnista som för var dag försvinner
Jag ser dig, ser hur tomheten dig om saknaden påminner
Jag ser dig, ser att du aldrig söker det som du finner
Jag finns här, så låt mig ta del av bördan att bära
Jag finns här, för alltid, på det kan jag faktiskt svära
Jag finns här, ty jag ser att du behöver nån som är nära
Jag finns här, jag lämnar dig inte för något, min kära
.
Dina tårdrypande böner tycks då aldrig bli hörda
Dina kinder vars annat av tårar aldrig blivit berörda
Dina drömmar som i nattens oro tycks ligga förstörda
Jag ser dig, ser all din passion, ser att du brinner
Jag ser dig, ser din gnista som för var dag försvinner
Jag ser dig, ser hur tomheten dig om saknaden påminner
Jag ser dig, ser att du aldrig söker det som du finner
Jag finns här, så låt mig ta del av bördan att bära
Jag finns här, för alltid, på det kan jag faktiskt svära
Jag finns här, ty jag ser att du behöver nån som är nära
Jag finns här, jag lämnar dig inte för något, min kära
.
Även om det innebär tårar mot kudden.
| Hennes röst brister då hon uttalar ditt namn och hennes händer darrar när hon rör med skeden i kaffekoppen och blicken letar efter dig i rummet Hon berättar om då ni kramades och ingen av er ville släppa taget, fast ni båda visste att ni var tvungna Hon berättar om då ni grät i telefonen, då allt hon ville säga var "jag tar dig tillbaka, älskling" men bet sig i läppen Hon berättar om alla olikheter som inte band ihop er med varandra utan som bara band ihop er med olyckan Hon berättar om då hon lämnade dig för sista gången och du låg kvar i sängen höll andan, höll tårarna, höll livet Hennes röst brister då hon uttalar ditt namn och hon undrar om hon kanske har begått ett misstag, men jag svarar: Det är inte värt att förlora sig själv för att vinna någon annan . |
Kanske kröp de upp genom madrassen, in under huden.
Världen behöver glasögon och vi behöver köpa mer kaffe och fler paket med nudlar. Skafferiet är tomt, men det gör ingenting för allting är tomt. Taklampan har slutat att fungera och fötterna går tungt i trappan. Orken ligger krossad bland porslinsskärvorna och vi försöker inte ens längre.
Och vi slutade kolla efter monster under sängen då vi insåg att de finns inom oss.
Och vi slutade kolla efter monster under sängen då vi insåg att de finns inom oss.
Men trots det, så borde du gå nu.
Hud mot hud,
friktion,
statisk elektricitet
mellan fingertoppar
och skulderblad
Stöter bort dig
som om du bränns
Drar dig till mig
som om du värmer
Läppar mot läppar,
konflikt,
dåligt samvete
någonstans i hjärnan
men inte i hjärtat
.
Stöter bort dig
som om du bränns
Drar dig till mig
som om du värmer
Läppar mot läppar,
konflikt,
dåligt samvete
någonstans i hjärnan
men inte i hjärtat
.
Jag som lovade mig själv att aldrig slå tillbaka.
| Jag är inte bättre än du när jag höjer min hand, inte för att skydda mig från dina slag, utan för att låta dig få känna på mina Jag är inte bättre än du när jag skriker åt dig att jag har tröttnat, att jag fan inte tänker ta mer hat från dig och spottar ur mig att jag avskyr dig Jag är inte bättre än du Jag är precis likadan som du och det är nog därför jag hatar mig själv . |
Jag odlar vingar som ska ta mig härifrån.
Tiden här är inte konstant, ibland går den för fort,
ibland bakåt, ibland framåt, ibland står den still
Ibland vet den inte ens åt vilket håll den vill
Och jag sitter hopkurad i ett hörn,
Jag väntar på att vingarna ska växa ut
på att längtan efter frihet får ett slut
på att motivationen slår bakut
Det pratas och det viskas om metoder,
om hur man undviker psykets regnperioder,
hur man flyr från sina egna syndafloder
Tickandet från alla klockor förvillar och ljuger för
den är aldrig konstant, den gör som den vill, tiden
Jag rår inte över den, men försöker hela tiden fly den
.
