Så hur gör vi nu med allt?
Du står ju där, och jag här
Hur vänder vi varmt från kallt
I en så förvirrande atmosfär?

Hur kunde vi låta oss rosta, vissna?
För med åren dog våra hjärtan sakta
Vi skulle slutat prata och börjat lyssna
Vi skulle lärt oss älska, istället för att förakta

Vi hade en burk fylld av drömmar
Men de rymde eller dog, en efter en
Kanske blir det så när tankar strömmar
Kanske togs dem tillbaka, av den goda fen

Kanske borde vi ha förstått
Kanske gjorde vi egentligen det
Men när färggrant blir till grått
Är det svårt att se en helhet

Så hur gör vi nu, med oss?
Vi kan ju inte bara stå
Ska vi lyfta nävarna, börja slåss?
Eller ska en av oss bara gå?

.