Joseph, det kan vara så att jag saknar dig.



Smyger du fortfarande
längs med kala väggar?
Det var så längesedan
att det känns som igår

Du smälte aldrig in
särskilt bra i
sjukhuskorridorerna
men dina steg lugnade
brustna själar


September var bara en
mellankrigstid, så som du sa
Du läste mig som en
öppen bok, mellan raderna

November fick mig att kapitulera
och nu står jag i december
med frostiga kinder, yvigt hår
och jag undrar, nästan febrilt

vilken kaossjäl du nu tystar stormar i?



.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0