Joseph, det kan vara så att jag saknar dig.
Smyger du fortfarande
längs med kala väggar?
Det var så längesedan
att det känns som igår
Du smälte aldrig in
särskilt bra i
sjukhuskorridorerna
men dina steg lugnade
brustna själar
September var bara en
mellankrigstid, så som du sa
Du läste mig som en
öppen bok, mellan raderna
November fick mig att kapitulera
och nu står jag i december
med frostiga kinder, yvigt hår
och jag undrar, nästan febrilt
vilken kaossjäl du nu tystar stormar i?
.
Kommentarer
Trackback