Kaffegula tänder
formar leenden
ler mot mig
ler stort
ser falskt ut
men jag köper det
r a k t  a v

absorberar all vänlighet
andas in era grimaser till leenden
och försöker att omvända dem
till någon slags livsviktig drivkraft

och min gitarr
samlar damm
i hörnet av mitt rum
medan amatörtoner
från myspaceband
fyller mina högtalare

och jag frågar mig själv
när ska jag börja leva igen egentligen?



.