Du sa: "det finns något vackert som väntar på oss bortom allt det här fula"
Du sa: "packa väslan, vi åker inatt!" och jag väntade på dig vid tågstationen
Du sa: "tro inte på allt, sluta vara så naiv! Vart skulle vi ta vägen, va? Jolina?"
Och jag gick hem igen, tunga steg, steg som fick hela jordskorpan att spricka
Drömde om rälsar som bar iväg till något annat, vad som helst förutom det här
Om tåg som försvann rakt in i solen, utan nödbroms, utan hinder, utan mig

Tro inte på allt, sluta vara så naiv! Vart skulle vi ta vägen, va? Jolina?
Jag vet inte, bara någonstans där gravitationen inte tvingar oss att falla neråt