Händerna som söker i vårgräset
Trasslar in sig i de nya stråna
Och finner bara kvarglömda bruna löv
Som aldrig blev uppräffsade i höstas

Solen har gått bakom moln
Och vinden leker med regnet
Håret klistrar sig fast mot kinden
Och magen är hårt tryckt mot marken

Drömfångaren fångar inga drömmar längre
Och jag lyckas aldrig fånga några ord numera
Månljuset fångar inte glittret i mina ögon
Och mina ögon låter sig inte fängslas av dig

Regnet slår mot den ljusa vinterhyn
Skapar bara blåmärken på insidan
Men svenska hjärtan förlåter så lätt
Och jag är så typiskt svensk


Du förstår inte mina drömmar


.