Inom fyra väggar, mellan slutna ögon
Vilar du ensam med krossade drömmar
Du vaknar ångestfylld till morgonljus
Det är något där inom dig som ömmar

Du fångar vårsolen i små, kupade händer
Låter andetagen hänga kvar i kall morgonluft
Dina skarpa konturer skär genom kylan
Och dårskap blandas med sunt förnuft

Du ljuger vita lögner med svart tunga
Säger att du mår bra, men gråter alltid tyst
Säger att han älskar dig något så oändligt
Men du har aldrig ens blivit kysst

Du går förbi mig, alltid märkbart osynlig
Du är den där som man aldrig riktigt ser
För dina konturer börjar nu sakta tyna
Medan dina vita lögner börjar svartna allt mer


.