"Fuck this shit!" sa du och fimpade ciggen.
En centimeter glöd och aska pressades mot asfalten
och jag såg på dig med blåa ögon, men inte oskyldigt.

Du hoppade över staketet, lätt som en plätt
"Easy peasy" sa du och jag undrade om peasy ens var ett ord.
Det var inte lika lätt för mig att hoppa över, ovilja eller rädsla?

Vi stod på varsin sida staketet, stängslet, muren
Dina ögon såg svarta ut, de som alltid varit gröna.
Jag undrade om det var nikotinet som hade stigit dig åt huvudet.

Jag stod på den trygga sidan, bra utbildning, jobb, lön, liv.
Du stod på den där osäkra, den som öppnade alla dörrar, även de farliga.
"C'mon!" sa du, jag undrade varför du pratade engelska, du var ju helsvensk.

Antingen hade du tagit något jag inte ville veta något om,
eller så hade du bara fått nog av hela grejen, plugga, få betyg, graduate.
Du kastade i alla fall över armbandet du fått av mig, och sprang iväg.

Kvar stod jag, höll i den lilla kedjan med berlocken, vår vänskapssymbol.
Molnen mörknade ovanför mig, regnet slog hårt mot min hud.
Men hårdast slog ändå tanken på att aldrig mer få se dig.



.