Du är den där, Den Där.
känns bara som en
självklarhet
som att solen till slut
smälter den snö som
dröjt sig kvar
sent in i april
lika självklart
som att stjärnorna finns
och att månen finns,
att gravitationen och
tiden finns
Vi
känns bara så självklart
Men jag tar dig aldrig för givet
.
Hold me and never let me go.
hey love, hey love
I won't let you go
.
Väntar in verkligheten igen.
.
Ingenting påverkade mig lika mycket som du.
och jag börjar faktiskt känna mig som det
för våra visor som vi nynnade på
var aldrig våra att ha, att ge
och allt känns så kliché när de
pratar om olycklig kärlek och
a waste of time som om
pojkar vore spunna trådar runt
våra pekfingrar, ringfingrar
och du var inte hela världen för mig,
du bara förändrade mig
mer än vad världen nånsin har gjort
.
För du skulle faktiskt Lyssna (och det skrämmer mig).
För kanske skulle du inte förstå,
Du skulle tipsa, ge råd och
Inte för att jag vill bli omkramad,
Förutom vi.
jag är mest bara trött
Men vi håller ihop ändå,
för vi skapar något slags
mönster som ingen förstår
.
Om jag går i dina fotspår.
Jag vill också fly
Utan att fastna mellan
Nyckelbenen och hjärtat
Jag vill också
Mata hjärnspöken med blod
Och sy igen läpparna utan stygn
Så att ingen ser
Men mest så att ingen hör
Jag vill också
Bli omänskligt vacker
Precis som du
.
Bäst för dig.
försagda ord vilar i luften
och vi knyter våra nävar
Viskar fram våra sanningar
Den som viskar den ljuger
Men jag ljuger inte när jag säger att
Jag
vill
att
du
ska
gå nu.
Ingen tid var ödslad tid
när jag var med dig
Men vännen,
jag vill att du ska gå nu.
Det blir bäst så
.
Jag får inte plats, men det smälter till slut.
din darrande hand
känns lite som
att ha för mycket
snö i skorna
.
Våra hjärtans toner.
Våra hjärtan slår inte i samma takt
Det var ett konstaterande, så väldigt sant
Våra hjärtan värker av för vass diskant
Och spelar jag i moll, så sjunger du i dur
För våra notrader följer inte samma struktur
Bland för många takter och för höga decibel
Är det lätt att man blir dum, liksom irrationell
När jag vill ha jazz, vill du ha punk
När du vill ha hiphop, vill jag ha funk
När du är tyst, då vill jag skrika
Men jag är rädd för att min röst ska svika
Kanske borde vi köra solo ett tag
Istället för att räkna varandras felslag
Lyssna till våra egna hjärtans rytmik
Istället för att tillsammans bilda tonlös musik
.
Skala av dig.
och värmer vatten i min engelska teapot
Earl grey smakar mest beskt, men
hellre tänka beskt än att tänka på dig
Hade jag varit som du hade jag
tänt en cigg, inhalerat, lugnat ner mig
Men jag är inte du, jag är inte som du,
vi är så olika att vi blir lika till slut
Sex våningar upp ser staden liten ut,
sex våningar upp känns stjärnorna närmre
Men du är sex våningar ner, två kvarter bort,
jag får inte tänka på dig, inte nu, inte nu
Du är så hemskt nära att jag känner
hur långt borta du är, milavstånd
om man räknar i skala, makes no sense
Du står utanför min skala
.
Men jag kan inte ta farväl av dig.
Ignorerar ångesten i min maggrop
Allt är dolt, allting är undertryckt
Så nu planerar jag min verklighetsflykt
Har ritat kartor, räknat ut koordinater
För jag har tröttnat så på er teater
Jag har packat väskan, snart bär det av
Bort från alla klagomål, från alla krav
Kalla mig gärna löjlig, kalla mig naiv
Men jag har tröttnat på allt i detta liv
Jag ser ett skotthål i himlen, ett kryphål
Jag siktar mot stjärnorna, rymden är mitt mål
.
Men det kan jag inte. Inte utan dig.
I skymningen skymtar jag stjärnorna som vi en gång tände
Längs dina handleder kan jag läsa vad som en gång hände
I dina ögon ser jag något som du egentligen aldrig kände
Längs denna väg söker jag efter hoppet, precis där vi vände
Kanske blir vi aldrig någonsin något mer än vad vi är
Kanske är vi menade att för alltid sitta fast just här
Kanske frågade vi alltid hur men aldrig riktigt när
Kanske var vi sådana som ej lever som man lär
I gryningen skymtar jag dimman som vi andades ut
Längs dina kinder ser jag strimmor av tårar utan slut
I mina öron kan jag ibland höra ditt inneslutna tjut
Längs mina ögonfransar sveper en viskning: lev och njut
.
Vi är svaga för varandra sägs det, men vi är bara svaga.
och du har börjat dricka så förbannat igen,
fyller på glas efter glas, tömmer mitt hjärta
jag vet inte om jag kan älska dig
när du är såhär
det gör så ont att se dig krama flaskan
hårdare än vad du någonsin har kramat mig
det gör så ont att höra dig gråta, låta tårarna
falla i glaset istället för att låta mig torka dem
men ondast gör det när du häller upp ett glas
till mig också och jag tar det, bara för att orka
.
Så du sa tomt, inte ont? Men tomhet smärtar ju också.
hjärtskärande
och jag frågar
var gör det ont för någonstans?
ber dig (på mina bara knän) att berätta
och du svarar
ingenstans
men så slår du dig över bröstkorgen,
uppe till vänster, ovanför hjärtat
och så häver du ur dig:
här!
det är här felet sitter
det känns så jävla tomt just här
.
För vännen, det handlar om att gå vidare.
Och kanske var det så att höstmörkret trängde
sig in i varje por i våra sommarvanda kroppar
Likt en livsfarlig sjukdom spred det sig i våra
frusna ådror och vi släckte våra ögon i samband
med att stjärnorna blev utkonkurrerade av regnmolnen
Och vi skulle kunna kalla hösten för vår årstid
för vi är så lika alla löven, vissna och ständigt
fallande, ruttnande och vi ersätts ständigt av nya
Nya och färggranna, nya och friska
Vi ersätts ständigt medan vi ligger på hård och grå asfalt
Vi gick längs med en en regnblöt trottoarkant
under samma paraply där vi viskade hemligheter
som stannade mellan våra kalla, frusna öron
Vi stannade till vid järnvägsspåren och tänkte samma tanke
Men vi gick alltid vidare till slut
.
Men åh, fimpa ciggen och kyss mig!
Och kärlek är en sådan sak
där ju mer man ger,
desto mer har man kvar
Ju längre vi satt där på ditt tak
blev frågorna fler,
men vi fann inga svar
Då
Händerna sökte, skapade friktion
Vi försökte, ville uppnå vår vision
om hur mycket bättre det skulle bli
när du och jag äntligen blev vi
Men kärlek blir efter ett tag så
att ju mer man får
desto mer man tar
Och vad det gällde just oss två
tog det flera år
innan vi förstod vad vi var
Nu
Ögonen söker, skapar tveksamhet
Du kedjeröker, jag känner ensamhet
Flera mil mellan oss, kanske bäst så
För vi är inte ett längre, vi är två
.
