I skymningen skymtar jag stjärnorna som vi en gång tände
Längs dina handleder kan jag läsa vad som en gång hände
I dina ögon ser jag något som du egentligen aldrig kände
Längs denna väg söker jag efter hoppet, precis där vi vände

Kanske blir vi aldrig någonsin något mer än vad vi är
Kanske är vi menade att för alltid sitta fast just här
Kanske frågade vi alltid hur men aldrig riktigt när
Kanske var vi sådana som ej lever som man lär

I gryningen skymtar jag dimman som vi andades ut
Längs dina kinder ser jag strimmor av tårar utan slut
I mina öron kan jag ibland höra ditt inneslutna tjut
Längs mina ögonfransar sveper en viskning: lev och njut


.