Revbensdrömmar och avskavt nagellack
Den 50 minuter långa bussresan känns
som en evighet, men sekunder tickar.
Vill trycka på stoppknappen utan att
hoppa av, bara för att se om dörrarna
hålls öppna tills någon stigit ut
eller om de stängs igen efter ett tag.

Tre mil hem, vägarna är torra igen
och busschauffören vågar trycka mer
på gasen, kanske kortas evigheten ned,
men tiden av en sekund är konstant.
Den röda stoppknappen lockar, det kliar
i fingrarna och nyfikenheten river.

Är det säkert att man inte kan stanna tiden?


.