Men jag kraschlandar.



Det känns lite som om artärerna brister,
att något bryter sig ut, eller kanske in.
Mina känslor har gjort uppror, blivit anarkister
och försöker tränga sig ut ur mitt skinn.

Implodera eller explodera,
det är som pest eller kolera,
känns lättast att inte agera


Handlingar och kroppsspråk som förvirrar, berusar,
du säger "Jag älskar dig" som om du menar orden,
ökar hjärtrytmen, färglägger kinder då blodet rusar.
Jag trotsar Newton och lyfter fötterna från jorden.

Fungera eller fallera
är samma sak numera,
jag måste nog agera

Din kärlek är inte min att ha, jag vill inte äga den,
ditt hjärta ska slå för någon annan, inte för mig.
Så jag klipper av mina vingar och landar igen,
för kära du, jag älskar inte dig



.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0