Hon andas frost mot min panna,
säger: fan, lämna mig inte nu
och jag står lugnt kvar, stadigt,
håller kvar hennes händer i mina.

Hennes knän skakar, hon fryser,
och näsblodet har torkat på överläppen.
Hon lutar sig varsamt mot mig
och jag håller om henne, som av kärlek.

Jag är så dum, hon är ju inte den.
Hon är ju inte den som kommer att
hålla upp mitt hår när jag spyr,
som kommer hålla om mig när jag fryser.

Hon kommer inte låtsas älska mig,
så som jag låtsas älska henne.



.