Från mina tankar alltså.

Du frågar:
"Hur många gånger
har du tänkt på mig?"


och jag lyfter min blick,
mina oskyldigt blå
möter dina brunsvarta

"En gång."
Svarar jag

och besvikelsen sprider sig
längs hela ditt ansikte,
din blick blir grå och
dina fingrar börja skaka.

Jag kysser dig på halsen,
där precis nedanför örat.
Du ryggar tillbaka men jag,
jag bara följer med och
jag viskar in i din svagt
parfymdoftande hud:


"Men du försvann aldrig riktigt"



.

Kommentarer
Postat av: a

Så otroligt jäkla vackert att det inte finns!



Det är egentligen konstigt att du med dina ord kan ta andan ur en om och om igen, utan att jag lär mig att när jag tror att det inte kan bli bättre, så skriver du nått mer och så tar du andan ur mig igen igen igen.

2011-07-10 @ 20:17:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0