Lögnerna tvinnar sig runt strupen,
stramar åt, trycker på, gör ont
Men avståndet in till revbenen
smärtar mer än tusen lögner

Alla ser på dig med oro i sin blick,
men kniper ihop munnen, är rädda
Man påpekar inte sådant som är sjukt,
i vårt perfekta, friska, svenska samhälle

Kanske bryter någon tystnaden,
kanske ger någon dig en väg ut
Men du kommer inte att gå den,
du skrattar; Jag är frisk

Ibland ser du dock din sjukdom
i spegeln, ser din sjukliga tunnhet
Men hur vet du att spegeln inte ljuger
när du inte ens kan skilja på dina egna lögner?


.