Du är (svart)sjuk, fast det är jag som borde vara det.



dina andetag bildar små moln i kylan,
som går sönder då de träffar min hud
och jag önskar dig frisk vid stjärnfall,
men inga stjärnfall är gjorda för oss

min drömfångare fångar inga drömmar
och svaga hjärtan förlåter så lätt,
men kanske kan jag inte förlåta dig,
fast att jag kanske vill, i alla fall lite

jag blir som till ett moln i kylan,
du ser inte igenom mig, men du
låtsas att inte se mig alls och jag
tror att det är det som skaver i hjärtat


.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0