Han brukar prata i sömnen.
| Nyss slocknade gatulamporna utanför, men månen, den lyser fortfarande klar. Vissa stjärnor trillar ner, kanske de dör, men andra kämpar för att hålla sig kvar. I min nittiosäng ligger den finaste som finns, jag smygtittar på honom nu när han blundar. Jag ler och tänker tillbaka på åren, minns, känner lycka i bröstkorgen över våra stunder. Så fint att ha någon att älska, att stå nära, så fint att ha haft honom i nästan fyra år. Jag känner på mig att våra broar kommer bära, jag vet att våra hjärtan i samma rytm slår. . |
Kommentarer
Trackback
