vi kan väl säga att det var
när hjärtat hoppade över ett slag,
när du drog efter andan och
jag höll min, vi kan väl säga
att det var då

att det var då som vi möttes.


springer med trasiga ben, flyr,
försöker så desperat komma undan,
inser alltmer, allt för ofta
att åt vilket håll jag än tar mig,
står du alltid vid änden av vägen

du är som en mardröm som ständigt jagar mig,
en mardröm som jag ständigt jagar.


det river på insidan, artärer går sönder,
mina läppar spricker och du är inristad
under mina vattenskadade ögonlock, du som
trodde att du var mitt allt, råkade vara
det enda jag ville bli av med till slut

för kärlek ska inte göra såhär ont,
du ska inte stå vid varje återvändsgränd
och säga: "vi ses vid nästa"




.