I sot och slitna kläder,
de vandrar från fabriken
Hårt bitna av väder,
den vandrande tragiken

Ett barnaskrik i fjärran,
från himlen trillar spik ner
Och döden står för dörren,
från himlen trillar lik ner

I månen speglas himlen,
en kvinna gråter tröstlöst
Likt en varg i elfte timmen,
de vandrar fram så håglöst

Ingen rikedom nu räddar,
ingen bön blir längre hörd
En brits de långsamt bäddar,
han tas tillbaka till sin börd

I sot och slitna kläder,
hans kropp bärs bort, så spröd
Han in i skaran träder,
ty han är nu död


.

Jag vet inte varför du har himlen i ditt rum, men jag vet att du tycker om att räkna stjärnorna om natten Jag vet inte heller varför du har ett kalejdoskop som visar världen, men jag vet att du tycker om mönster Jag vet inte varför du ler när du har solen i ögonen, men jag vet att du tycker om att ha mörkret bakom dig Jag vet inte varför du har valt att älska just mig, men jag vet att du tycker om att bli älskad .