I sot och slitna kläder,
de vandrar från fabriken
Hårt bitna av väder,
den vandrande tragiken

Ett barnaskrik i fjärran,
från himlen trillar spik ner
Och döden står för dörren,
från himlen trillar lik ner

I månen speglas himlen,
en kvinna gråter tröstlöst
Likt en varg i elfte timmen,
de vandrar fram så håglöst

Ingen rikedom nu räddar,
ingen bön blir längre hörd
En brits de långsamt bäddar,
han tas tillbaka till sin börd

I sot och slitna kläder,
hans kropp bärs bort, så spröd
Han in i skaran träder,
ty han är nu död


.