Rymdraketsfilo-Sofie
Ensamma pianotoner fyller tystnaden
och på en rostig balkong några mil bort
visslar nariga läppar samma melodier
Att möta stjärnor
och förundras
förvirras
över universums storlek
Och i kvav luft tycks andetagen
bli så grå och grumliga
Och dina glasögon är immiga
av den fuktiga kvällsluften
Packa väskan full av drömmar
Kasta iväg all tvivel
Så åker vi sen, du och jag
.
Kommentarer
Trackback