Vilsna fötter korsar mellan björkarna
Vi springer om varandra, faller, skrapar
upp huden mot stenar gömda under snön

Och du vet vad de sa: det finns något
vackert i att vara skör, men något
fult i att ha skrubbsår på knäna

Men gör det verkligen något?
Vi har ju alltid varit fula

När vi äntligen hittar varandra
har något förändrats, någon har
ritat om linjerna i dina händer

Någon har kysst bort orden som förteget
vilade på dina läppar, någon har ersatt
din trasighet, plockat bort mig från dig


.