Bevittnar hur män blir pojkar. Förslavade under 40-procentigt Tysklandsimporterat. Hemma väntar barnen. Barnen som tog ifrån honom hans ungkarlsfriheter och ersatte dem med förpliktelser och ansvar. De väntar med tröttheten som en slöja över sig, men pappa kommer snart. Pappa kommer snart. Pappa ligger i en snödriva utanför huset. 

Tio år tidigare: Hon blundade, men sov inte. Han slant med handen. Råkade röra lite vid hennes hud. Huden brände fast i handen och handen brände fast i huden. Det blev en vass hemlighet som skar hål på förtroendet och det var plötsligt bara mamma som fick läsa godnattsagor och släcka lampan om kvällarna. 

Dagen efter minns han ingenting. Minns inte hur han kom hem. Vad han sa, vad han gjorde. Minns inte, finns inte. Gårdagen. Inte för honom, men för alla andra. Inte minst för henne


. 

Ge mig ett beat
En dygnsrytm

Fingrar på mitt minne
Fingrar på ditt linne
Som du så vårdslöst lämnat kvar
Håller allting inne
Håller allt i sinnet
Vore kanske bättre om jag drar

Ringer dig för ofta
Frågar alltför mycket
Och får alltid samma svar:
"Jag kan inte ta det
Jag kan inte ha det
Om jag inte får ha det som det var"

I en omvänd livskronologi
Blir nuet snart till nostalgi
Tidens roll kan kanske utebli
Om vi skippar levnadsgarantin
Om vi knaprar antideppressivt
Och sväljer ned med billigt vin

Kväver mina känslor, för jag är nog desperat
Att försöka komma över all din kärlek och ditt hat
Förlusten gör sig påmind, hjärtat slår ett sista slag
För dig, sen är du borta, eller är det kanske jag?


.