Vännen det är ingen mening att försöka flyga
Med bomullsvingar från H&M's barnavdelning
För vet du vad?
De kommer att gå sönder och du kommer falla ner
Falla djupt
Falla fort
Falla farligt
Falla ner
Bara rakt ner

Vännen du lärde mig allt om fysik
Allt om närhet och om att gå på glöd utan att bränna sig
Du lärde mig att älska
Men du lärde mig aldrig hur man lagar ett trasigt hjärta
Du lärde mig aldrig hur man behandlar en sprucken själ

Du lärde mig att älska villkorslöst
Men du lärde mig aldrig hur man slutar att älska

Fast på så sätt lärde du mig att sakna



.

Jag försökte bara måla stjärnor
I dina ögon medan du
Målade klippstreck
Längs med dina blodådror


.

Joseph, det känns ganska svårt
Att se dig såhär svag
Att se dig gråta varje kväll
Rita brustna hjärtan i
Imman på ditt fönster

Det gör så ont Joseph
Att se dig måla av
Sprickorna i asfalten
I ditt egna hjärta och
Dina sorgsna låttexter
Får mig att vilja gråta

Joseph, jag har sett dig
Vandra längs med korridorerna
Utan något hopp i själen och
Jag har sett dig falla
När du ligger under ditt
Tjocka duntäcke för Joseph
Vi båda vet
Att hon aldrig kommer tillbaka



Du måste gå vidare nu Joseph




.

Inom fyra väggar, mellan slutna ögon
Vilar du ensam med krossade drömmar
Du vaknar ångestfylld till morgonljus
Det är något där inom dig som ömmar

Du fångar vårsolen i små, kupade händer
Låter andetagen hänga kvar i kall morgonluft
Dina skarpa konturer skär genom kylan
Och dårskap blandas med sunt förnuft

Du ljuger vita lögner med svart tunga
Säger att du mår bra, men gråter alltid tyst
Säger att han älskar dig något så oändligt
Men du har aldrig ens blivit kysst

Du går förbi mig, alltid märkbart osynlig
Du är den där som man aldrig riktigt ser
För dina konturer börjar nu sakta tyna
Medan dina vita lögner börjar svartna allt mer


.

Händerna som söker i vårgräset
Trasslar in sig i de nya stråna
Och finner bara kvarglömda bruna löv
Som aldrig blev uppräffsade i höstas

Solen har gått bakom moln
Och vinden leker med regnet
Håret klistrar sig fast mot kinden
Och magen är hårt tryckt mot marken

Drömfångaren fångar inga drömmar längre
Och jag lyckas aldrig fånga några ord numera
Månljuset fångar inte glittret i mina ögon
Och mina ögon låter sig inte fängslas av dig

Regnet slår mot den ljusa vinterhyn
Skapar bara blåmärken på insidan
Men svenska hjärtan förlåter så lätt
Och jag är så typiskt svensk


Du förstår inte mina drömmar


.

Gungar mig så lätt i sin famn
Så tryggt, så lugnande, så förbjudet
Så farligt nära döden
Så hjärtligt nära lugnet

Famnen, så stor och mäktig
Har dödat så många, men inte mig
Inte nu, inte än, kanske sen

Världsomspännande
Fast med olika namn
Smakar salt
Men så ovillkorligt älskat

När jag dansar på vågorna



.

Ångesten.

En så påtaglig känsla
att jag tror den
frös fast i luften
och att jag faktiskt
kysste den med
förvirrade läppar

Sådär som när någon
är otrogen i en film
eller i en dokusåpa
- någonstans vet man
att det är fel, det man gör
och att det värsta kommer efteråt


Le nu då
sa någon, något
och jag log
följde bara order,
eller kanske var det en
tillrättavisning?



.

Solblekt hår
Solbrända läppar
Solkysst hy

Hon går längs ängkanten
Det smakar sommar under fötterna
Och hon tvinnar en lock mellan fingrarna

Hon bryter av grenar från träden
River sönder löven med tårna
Och hon spottar mot solen

Hon sliter upp hälarna mot asfalt
Drar upp sommarblommornas rötter
För allt vackert påminner henne om honom

Solblekt hår
Solbrända läppar
Solkysst hy


Köldskadat hjärta


.

Rullgardinen åker upp
slår hårt i fönsterkarmen
som en ridå, en filmpremiär
men där ute väntar bara
samma gamla värld

Förlåt för att jag
förstörde ditt skal
att jag rev dina murar
att jag tog mig igenom
allt ditt iskalla

Jag visste inte att det
skulle göra så ont i dig
att veta att jag vet
jag trodde inte att det
skulle göra så ont i dig
att ha någon som förstod




.