Min vän, hon har långt, lockigt hår,
som faller ner över skulderbladen.
Hon säger att jag kan, att jag får
bryta mig loss från den här småstaden.

Men hon säger också, i alla fall ibland:
Jolina, du får gärna stanna här hos mig.
Samtidigt som hon håller hårt i min hand
svarar jag: klart jag vill vara med dig.

Hon liknar lite en ängel, i rätt sorts ljus
och i mitt hjärta vet jag att hon är det.
Hon känns som sockerdricka, ett behagligt brus,
hon är som en diamant av det allra högsta värdet.

Jag brukar sitta bredvid, när hon spelar
skalorna upp och ner på pianot, i dur och moll.
Arton år har vi nu delat och fler vi delar
och oavsett hur det går, så går vi åt samma håll.


Bästa vän, oavsett åt vilket håll du går
har du alltid mig, tätt i dina fotspår





.

Jag har feber under revbenen
Kallt, varmt, kallt, varmt
Känslor som sviktar

Cigarettrök som tränger in
I varenda por, varenda cell
Men jag är redan kroniskt sjuk

Skador som inte går att reparera
Hur mycket du än vill och försöker
Man kan inte laga en sådan som mig

Det är något fel på mina tankar
Du säger att det är världen
Men jag vet att det är jag


Som orsakar ditt kaos



.

Koffeinet bränner i strupen, för starkt, för varmt
drar fingertoppen genom kafferingarna på skrivbordet
och jag kladdar ord, kallar dem för poesi
rör vid strängarna på min gitarr, kallar det för musik

men jag kommer aldrig spelas på din gamla grammofon
mina ord kommer aldrig finnas mellan dina bokpärmar

Sömnlösheten bränner bakom ögonlocken, tröttheten
jag stirrar upp i taket, ser igenom, tror mig se stjärnor
mina tankar verkar så små när världen är så stor
jag känner mig så stor när alla kläder är för små

mina tankemönster kommer aldrig formas till förståeliga ord
jag kommer aldrig få plats mellan din bröstkorg och dina armar

Du bränner lite uppe till vänster under revbenen, slår sönder
jag försöker tänka bort, hålla andan, blunda och sansa mig
mina händer skakar när du ser på mig som om du förstår
jag känner mig så liten, nästan osynlig var gång du går förbi




.

Du sa: Lek inte med elden

Men jag brinner för dig


.

Jag tycker om den där springan
som är mellan din säng och väggen
Jag skulle vilja ramla ner där,
kanske finna en ny värld,
eller åtminstone en ny vinkel

Där kan vi tappa ner saker
som glöms bort och som
blir upphittade igen
Sådanadär oviktiga,
livsviktiga saker

Jag tycker om den där springan
som är mellan din säng och väggen
där damm samlas och flätar ihop sig
med våra drömmar, våra framtidsplaner
Jag skulle vilja ramla ner där,
kanske finna en ny värld,
eller åtminstone dig



.

I wasn't addicted to cigarettes,
I was addicted to you.

---

Hon andas frost mot min panna,
säger: fan, lämna mig inte nu
och jag står lugnt kvar, stadigt,
håller kvar hennes händer i mina.

Hennes knän skakar, hon fryser,
och näsblodet har torkat på överläppen.
Hon lutar sig varsamt mot mig
och jag håller om henne, som av kärlek.

Jag är så dum, hon är ju inte den.
Hon är ju inte den som kommer att
hålla upp mitt hår när jag spyr,
som kommer hålla om mig när jag fryser.

Hon kommer inte låtsas älska mig,
så som jag låtsas älska henne.



.

De ligger raklånga, tätt bredvid varandra
Som två bleka sträck på de vita lakanen
Men hon känner sig snarare som en klump
Och vill inte ha hans händer på sig, om sig

Ljusstrimmor från månen möter nakna kroppar
Hon andas in stunden, njuter av sekunderna
Han suckar, vill känna henne, ta på henne
Hon vill bara vila huvudet mot hans bröstkorg

Han drack vin förut och nu rusar blodet
Hon var nykter hela kvällen, känner sig ful
De båda vet att det går över, det går över
När han blir nykter och hon blir full



.