För sist kysste du sönder vår vänskap.

Varsågod, du får sjunka in under min hud igen
Bara du lägger dig på rätt plats denna gång
För hur mycket du än försökte vara min vän
Så var förra gången [k]nothing but wrong[/k]
Förra gången så slutade allt i förtvivlat kaos
Nu vill jag ha dig någonstans [k]innanför[/k] bröstkorgen
Där tiden inte stannar om du trycker på paus
Där jag inte dras med när du dras in i höstsorgen
Låt varje tanke jag har få genomsyras av dig
Jag vill ha dig så nära att det nästan bränner
Men våga aldrig tro att du får kontrollera mig
Våga aldrig tro att vi är något mer än bara vänner
.
Varsågod, du får sjunka in under min hud igen
Bara du lägger dig på rätt plats denna gång
För hur mycket du än försökte vara min vän
Så var förra gången nothing but wrong

Förra gången så slutade allt i förtvivlat kaos
Nu vill jag ha dig någonstans innanför bröstkorgen
Där tiden inte stannar om du trycker på paus
Där jag inte dras med när du dras in i höstsorgen

Låt varje tanke jag har få genomsyras av dig
Jag vill ha dig så nära att det nästan bränner
Men våga aldrig tro att du får kontrollera mig
Våga aldrig tro att vi är något mer än bara vänner


.

Hjärtsplitter.

Och jag har så trubbiga armbågar, det vet du,
jag vill aldrig såra någon, jag är inte sån
Men mitt hjärta är nog vassare än jag tror,
för så fort jag låter någon röra vi det

så skadar de sig



.

Du förstörde mig aldrig, du lämnade mig bara ensam.

Joseph, alla pratar om dig som om du inte finns längre. De liksom nämner dig i förbifarten innan de stannar upp och kommer på, kommer ihåg, att du är inlåst den här hösten också. För här får det inte pratas om sådant som kan göra ont att prata om. Här får det inte pratas om sådant som får människor att blicka ner i marken och bita på sina naglar. Till och med lärarna har slutat fråga mig hur du mår, hur jag mår. Det kanske är lika bra, för jag kunde aldrig riktigt svara. Nu flackar bara deras oroliga blickar någonstans mellan mina ögon och mitt skrivblock. Här står det fullklottrat om dig, till dig.

Jag har också slutat att nämna dig, trots att jag tänker på dig hela tiden. Det har en sådan underlig effekt på de som råkar befinna sig i samma rum som jag. De liksom vrider och vänder på sig, kollar på klockan och låtsas ha bråttom. Jag vet vad de gör. De flyr. Jag brukar också fly från allt, men från dig kan jag inte göra det för du var och är, i alla fall på sätt och vis, min tillflykt. 

Ingen verkligen Pratar med mig längre, för ingen vågar verkligen Lyssna. Det känns lite sorgligt att ingen verkar bry sig. Men de bryr sig. De bryr sig så mycket att de tystnar när jag går förbi. De är så rädda att de ska råka säga något som river upp såren. Som om du har skadat mig. Det har du inte. Du har bara gjort mig märkbart ensam. Kanske anses även det att vara skadad, jag vet inte längre Joseph. Min kurator har slutat försöka få ur mig några vettiga ord och tro mig, han har försökt. Han har försökt få mig att erkänna att du har förstört mig. Han förstår inte.

Det är ensamheten som uppstått för att jag tvingas vara här utan dig som förstör



.

Sitt tyst och vänta på din tur. Otur?

Av kuvade, krökta ryggar blir du befallen:
Stå rakt, sträck på dig och var stolt!
Men jag kan inte få det ut ur skallen:
Tänk på alla själar som de har sålt

Dubbla budskap, en sån jävla dubbelmoral
Utförd av en reserverad skrikhals
Som bara vill ha dig om du är frisk, normal
För är du sjuk innanför huden, är du ingen alls

För tondöva öron gör falska toner detsamma
Men skriker du så hörs du, fast vill de lyssna?
De säger att det krävs lite jävlar anamma
Men hur ska du våga om de alltid ber dig tystna?



.

Din ångest tar ingen fikarast.

De pratar om tappad ork och nollmotivation, 
föreläser om att hitta balansen, håll balansen!
Skräckpropagerar om utmattningsdepression
och om risken för att helt förlora sansen

Men var är den där lugna rösten?
Var är hjälpen, var finns stödet?
Var är händerna att hålla i, trösten? 
Är allt en slump eller finns ödet?

Psykologen ler och säger jag finns här
Erbjuder ett annat perspektiv, en kontrast
Men när dina tankar som allra mest tär,
ja, då har hon plötsligt tagit fikarast


.


Panta mig och betala ditt samvete.

Recyclingtrend som 
spyr upp propaganda på oss,
jaja, vi ska bättra oss
Ja, vi SKA!
Sluta tjata

Så sätt igång,
återvinn mig
Ta mig med storm,
smält mitt hjärta

Men jag ligger
sårbart naken,
frusen, så förbannat
avskalad inför dig


Så säg mig nu
vad var det positiva
i att vara

så jävla nedbrytbar?


.


Du har lyckats övertala mig att för dig är jag absolut ingenting.

För mig är du ett utropstecken,
ett kaos i fast, konkret form

Du gör så ont att jag domnar bort
och jag känner ingenting,
jag älskar dig lika mycket
som du säger att du hatar mig,
men jag vill bara bort

Jag har bara försökt att
rädda dig, kanske har jag
bara förstört dig, mest har
jag nog förstört mig själv

Mest ont gör det att jag vet
att vi har haft våra solskensstunder
i total lycka, mest ont gör det
att jag vet att din kärlek håller mig
i ett fullkomligt järngrepp, men ditt hat
får mig att glida längre och längre bort

För mig är du ett frågetecken,
förvirringens mest sammanbitna ansikte

och det gör så jävla ont att älska dig



.

Mer än, fastän.

Du kan vila dina lockar
mot min axel,
det är okej
även om dina kindben
skaver lite mot mitt bröst

Det finns ett band mellan oss,
inget samband, men ändå,
ett band som ingen förstår,
inte ens vi, eller hur?

För du vet, jag smälter lite
när du pratar din knackiga
högstadiefranska och jag
tror du tävlar med solen om
vem som kan skina, värma mest
du vinner, game over

Men trots det så är vi
lite för rätt, lite i otakt,
vi har så många skarvar
på fel ställen, vi matchar
inte riktigt så som
match punkt com lovar

fast i botten av alla dessa skarvar
så älskar jag dig mer än


.

Du är den där, Den Där.

Och vi
känns bara som en
självklarhet

som att solen till slut
smälter den snö som
dröjt sig kvar 
sent in i april

lika självklart
som att stjärnorna finns
och att månen finns, 
att gravitationen och
tiden finns



Vi

känns bara så självklart



Men jag tar dig aldrig för givet



.

Hold me and never let me go.

because he said: hey love, I won't let you go



hey love, hey love

I won't let you go


.

Väntar in verkligheten igen.

blinkar frenetiskt,
försöker få bort den där
drömväven som fastnat
mellan ögonfransarna,
det blir så suddigt och
overkligt och jag tänker
att nu lägger jag mig ner,
väntar på att yrseln tynar
bort och på att volymen
sänks inuti mig, kanske
till och med på att han
ger mig en puss bakom
örat, eller kanske två


.

Ingenting påverkade mig lika mycket som du.

de ser på mig som om jag vore någon annan
och jag börjar faktiskt känna mig som det


för våra visor som vi nynnade på
var aldrig våra att ha, att ge
och allt känns så kliché när de
pratar om olycklig kärlek och
a waste of time som om
pojkar vore spunna trådar runt
våra pekfingrar, ringfingrar

och du var inte hela världen för mig,
du bara förändrade mig

mer än vad världen nånsin har gjort



.

För du skulle faktiskt Lyssna (och det skrämmer mig).

Och det finns tusen saker som
jag skulle vilja berätta för dig
För kanske skulle du inte förstå,
du skulle inte nicka och säga:
"Det blir bättre"

Du skulle bara förklara för mig
det som du kan förklara
Du skulle tipsa, ge råd och
kanske skulle du krama om mig
Inte för att jag vill bli omkramad,
utan för att jag behöver det

Det finns tusen saker som jag
skulle vilja berätta för dig, men
de fastnar alltid längst ut på
tungspetsen tills jag biter bort dem



.

Förutom vi.



Du har tröttnat på mig,
jag är mest bara trött
Men vi håller ihop ändå,
för vi skapar något slags

mönster som ingen förstår


.

Om jag går i dina fotspår.


Jag vill också fly
Utan att fastna mellan
Nyckelbenen och hjärtat

Jag vill också
Mata hjärnspöken med blod
Och sy igen läpparna utan stygn
Så att ingen ser
Men mest så att ingen hör

Jag vill också
Bli omänskligt vacker

Precis som du


.

Bäst för dig.

Kollapsade drömmar,
försagda ord vilar i luften
och vi knyter våra nävar
Viskar fram våra sanningar
Den som viskar den ljuger
Men jag ljuger inte när jag säger att

Jag

vill

att

du

ska

gå nu.


Ingen tid var ödslad tid
när jag var med dig

Men vännen,
jag vill att du ska gå nu.

Det blir bäst så



.

Jag får inte plats, men det smälter till slut.

Och att hålla
din darrande hand
känns lite som
att ha för mycket


snö i skorna


.

Våra hjärtans toner.

Du sa det som jag inte ville ha sagt:
Våra hjärtan slår inte i samma takt
Det var ett konstaterande, så väldigt sant
Våra hjärtan värker av för vass diskant

Och spelar jag i moll, så sjunger du i dur
För våra notrader följer inte samma struktur
Bland för många takter och för höga decibel
Är det lätt att man blir dum, liksom irrationell

När jag vill ha jazz, vill du ha punk
När du vill ha hiphop, vill jag ha funk
När du är tyst, då vill jag skrika
Men jag är rädd för att min röst ska svika

Kanske borde vi köra solo ett tag
Istället för att räkna varandras felslag
Lyssna till våra egna hjärtans rytmik
Istället för att tillsammans bilda tonlös musik



.

Skala av dig.

Jag viftar bort dig som nattsvammel
och värmer vatten i min engelska teapot
Earl grey smakar mest beskt, men
hellre tänka beskt än att tänka på dig

Hade jag varit som du hade jag
tänt en cigg, inhalerat, lugnat ner mig
Men jag är inte du, jag är inte som du,
vi är så olika att vi blir lika till slut

Sex våningar upp ser staden liten ut,
sex våningar upp känns stjärnorna närmre
Men du är sex våningar ner, två kvarter bort,
jag får inte tänka på dig, inte nu, inte nu

Du är så hemskt nära att jag känner
hur långt borta du är, milavstånd
om man räknar i skala, makes no sense
Du står utanför min skala


.

Men jag kan inte ta farväl av dig.

Jag knyter mina nävar och biter ihop
Ignorerar ångesten i min maggrop
Allt är dolt, allting är undertryckt
Så nu planerar jag min verklighetsflykt

Har ritat kartor, räknat ut koordinater
För jag har tröttnat så på er teater
Jag har packat väskan, snart bär det av
Bort från alla klagomål, från alla krav

Kalla mig gärna löjlig, kalla mig naiv
Men jag har tröttnat på allt i detta liv
Jag ser ett skotthål i himlen, ett kryphål
Jag siktar mot stjärnorna, rymden är mitt mål



.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0