För sist kysste du sönder vår vänskap.
.
Hjärtsplitter.
jag vill aldrig såra någon, jag är inte sån
Men mitt hjärta är nog vassare än jag tror,
för så fort jag låter någon röra vi det
så skadar de sig
.
Du förstörde mig aldrig, du lämnade mig bara ensam.
Jag har också slutat att nämna dig, trots att jag tänker på dig hela tiden. Det har en sådan underlig effekt på de som råkar befinna sig i samma rum som jag. De liksom vrider och vänder på sig, kollar på klockan och låtsas ha bråttom. Jag vet vad de gör. De flyr. Jag brukar också fly från allt, men från dig kan jag inte göra det för du var och är, i alla fall på sätt och vis, min tillflykt.
Ingen verkligen Pratar med mig längre, för ingen vågar verkligen Lyssna. Det känns lite sorgligt att ingen verkar bry sig. Men de bryr sig. De bryr sig så mycket att de tystnar när jag går förbi. De är så rädda att de ska råka säga något som river upp såren. Som om du har skadat mig. Det har du inte. Du har bara gjort mig märkbart ensam. Kanske anses även det att vara skadad, jag vet inte längre Joseph. Min kurator har slutat försöka få ur mig några vettiga ord och tro mig, han har försökt. Han har försökt få mig att erkänna att du har förstört mig. Han förstår inte.
Det är ensamheten som uppstått för att jag tvingas vara här utan dig som förstör
.
Sitt tyst och vänta på din tur. Otur?
Stå rakt, sträck på dig och var stolt!
Men jag kan inte få det ut ur skallen:
Tänk på alla själar som de har sålt
Dubbla budskap, en sån jävla dubbelmoral
Utförd av en reserverad skrikhals
Som bara vill ha dig om du är frisk, normal
För är du sjuk innanför huden, är du ingen alls
För tondöva öron gör falska toner detsamma
Men skriker du så hörs du, fast vill de lyssna?
De säger att det krävs lite jävlar anamma
Men hur ska du våga om de alltid ber dig tystna?
.
Din ångest tar ingen fikarast.
De pratar om tappad ork och nollmotivation,
föreläser om att hitta balansen, håll balansen!
Skräckpropagerar om utmattningsdepression
och om risken för att helt förlora sansen
Men var är den där lugna rösten?
Var är hjälpen, var finns stödet?
Var är händerna att hålla i, trösten?
Är allt en slump eller finns ödet?
Psykologen ler och säger jag finns här
Erbjuder ett annat perspektiv, en kontrast
Men när dina tankar som allra mest tär,
ja, då har hon plötsligt tagit fikarast
.
Panta mig och betala ditt samvete.
Recyclingtrend som
spyr upp propaganda på oss,
jaja, vi ska bättra oss
Ja, vi SKA!
Sluta tjata
Så sätt igång,
återvinn mig
Ta mig med storm,
smält mitt hjärta
Men jag ligger
sårbart naken,
frusen, så förbannat
avskalad inför dig
Så säg mig nu
vad var det positiva
i att vara
så jävla nedbrytbar?
.
Du har lyckats övertala mig att för dig är jag absolut ingenting.
För mig är du ett frågetecken,
och det gör så jävla ont att älska dig
.
Mer än, fastän.
Du kan vila dina lockar mot min axel, det är okej även om dina kindben skaver lite mot mitt bröst Det finns ett band mellan oss, inget samband, men ändå, ett band som ingen förstår, inte ens vi, eller hur? För du vet, jag smälter lite när du pratar din knackiga högstadiefranska och jag tror du tävlar med solen om vem som kan skina, värma mest du vinner, game over Men trots det så är vi lite för rätt, lite i otakt, vi har så många skarvar på fel ställen, vi matchar inte riktigt så som match punkt com lovar fast i botten av alla dessa skarvar så älskar jag dig mer än . |
Du är den där, Den Där.
känns bara som en
självklarhet
som att solen till slut
smälter den snö som
dröjt sig kvar
sent in i april
lika självklart
som att stjärnorna finns
och att månen finns,
att gravitationen och
tiden finns
Vi
känns bara så självklart
Men jag tar dig aldrig för givet
.
Hold me and never let me go.
hey love, hey love
I won't let you go
.
Väntar in verkligheten igen.
.
Ingenting påverkade mig lika mycket som du.
och jag börjar faktiskt känna mig som det
för våra visor som vi nynnade på
var aldrig våra att ha, att ge
och allt känns så kliché när de
pratar om olycklig kärlek och
a waste of time som om
pojkar vore spunna trådar runt
våra pekfingrar, ringfingrar
och du var inte hela världen för mig,
du bara förändrade mig
mer än vad världen nånsin har gjort
.
För du skulle faktiskt Lyssna (och det skrämmer mig).
För kanske skulle du inte förstå,
Du skulle tipsa, ge råd och
Inte för att jag vill bli omkramad,
Förutom vi.
jag är mest bara trött
Men vi håller ihop ändå,
för vi skapar något slags
mönster som ingen förstår
.
Om jag går i dina fotspår.
Jag vill också fly
Utan att fastna mellan
Nyckelbenen och hjärtat
Jag vill också
Mata hjärnspöken med blod
Och sy igen läpparna utan stygn
Så att ingen ser
Men mest så att ingen hör
Jag vill också
Bli omänskligt vacker
Precis som du
.
Bäst för dig.
försagda ord vilar i luften
och vi knyter våra nävar
Viskar fram våra sanningar
Den som viskar den ljuger
Men jag ljuger inte när jag säger att
Jag
vill
att
du
ska
gå nu.
Ingen tid var ödslad tid
när jag var med dig
Men vännen,
jag vill att du ska gå nu.
Det blir bäst så
.
Jag får inte plats, men det smälter till slut.
din darrande hand
känns lite som
att ha för mycket
snö i skorna
.
Våra hjärtans toner.
Våra hjärtan slår inte i samma takt
Det var ett konstaterande, så väldigt sant
Våra hjärtan värker av för vass diskant
Och spelar jag i moll, så sjunger du i dur
För våra notrader följer inte samma struktur
Bland för många takter och för höga decibel
Är det lätt att man blir dum, liksom irrationell
När jag vill ha jazz, vill du ha punk
När du vill ha hiphop, vill jag ha funk
När du är tyst, då vill jag skrika
Men jag är rädd för att min röst ska svika
Kanske borde vi köra solo ett tag
Istället för att räkna varandras felslag
Lyssna till våra egna hjärtans rytmik
Istället för att tillsammans bilda tonlös musik
.
Skala av dig.
och värmer vatten i min engelska teapot
Earl grey smakar mest beskt, men
hellre tänka beskt än att tänka på dig
Hade jag varit som du hade jag
tänt en cigg, inhalerat, lugnat ner mig
Men jag är inte du, jag är inte som du,
vi är så olika att vi blir lika till slut
Sex våningar upp ser staden liten ut,
sex våningar upp känns stjärnorna närmre
Men du är sex våningar ner, två kvarter bort,
jag får inte tänka på dig, inte nu, inte nu
Du är så hemskt nära att jag känner
hur långt borta du är, milavstånd
om man räknar i skala, makes no sense
Du står utanför min skala
.
Men jag kan inte ta farväl av dig.
Ignorerar ångesten i min maggrop
Allt är dolt, allting är undertryckt
Så nu planerar jag min verklighetsflykt
Har ritat kartor, räknat ut koordinater
För jag har tröttnat så på er teater
Jag har packat väskan, snart bär det av
Bort från alla klagomål, från alla krav
Kalla mig gärna löjlig, kalla mig naiv
Men jag har tröttnat på allt i detta liv
Jag ser ett skotthål i himlen, ett kryphål
Jag siktar mot stjärnorna, rymden är mitt mål
.