You know just what to say
when I need to believe
You know when to stay
and you know when to leave

I do know you don't mind holding hand
you don't mind hugging me when everyone sees
I don't want to get stuck in some wasteland,
every minute with you I want to sieze

I try to behave like an adult
but sometimes at night
It gets really difficult
to stand my inner fight

You won't let me me down, I will always have you
even when my homemade storms break my soul
You will save me, 'cause you love me, I know you do
even if my life just seems to be an empty hole

Yes, I know you will be here
to the very end
Because you, my dear,
are my imaginary friend


.

Där ovanför himlen, börjar havet igen
Fast i en annan outforskad dimension
Vännen, snälla tänk inte efter och känn
Snälla vänta inte på en inre explosion

Lev i nuet, innan något annat tar vid
För det är det klokaste du kan göra
Om du vill ha en vilande inre frid
Så ska du inte se och inte röra

Men du ska leva, så fokusera på det
Låt världen vara, låt den hantera sitt kaos
Försök inte ta reda på något du inte vet
Kom igen, tryck på play istället för paus



.

Kafferingar täcker skrivbordet,
nästan så den vita ytan inte syns igenom.
Så många urdruckna koppar flytande koffein
som bidragit till sömnlösa nätter
och osammanhängande tankar.

Dagar som går som på rutin,
bara fortsätter utan någon egentlig mening.
Men kanske att de ändå lämnar avtryck
sådanadär som lägger sig i det undermedvetna
som plockas fram som en slags försvarsmekanism.

Dina ord täcker min hud,
nästan så den vita ytan inte syns igenom.
Dina vackra ord, tror det kan kallas poesi,
svämmar över på min svenska vinterhud
och ändå är jag inte vacker




.

Timmar
som egentligen är
sekunder

Väntar på en
känsla
att bevara
en känsla som
blir besvarad

Bara väntar,
längtar

Vemodiga bluestoner
som ligger gömda
i den glada popen
blir lästa mellan
notrader och kaffefläckar.
Allt känns så rörigt
när du är nära

Men allt känns så
ofullständigt
då du inte är här



.

Det luktar rök om dina händer
'Du hade ju slutat' säger jag
och slår ner blicken i marken
dina konturer reflekteras svagt
i isen som brett ut sig som ett
livsfarligt täcke över hela Sverige

'Men det hände något, något dåligt' svarar du
och gnider händerna mot varandra, skamset.
Jag vinklar blicken mot dig igen, frågar:
'Varför kom du inte till mig?'


.

Du gråter i min famn, uppgivet
Frågar Jolina, hur ska jag orka nu,
när jag fått hela livet upprivet,
när hela min existens slitits itu?

Ångesten, den skälver i mig
Vet inte vilka ord jag ska ta
Älskade vän, vad ska jag svara dig?
För kanske blir det aldrig bra

Jag kan lova att alltid stå vid din sida
Torka dina tårar och hålla din hand hårt
Men du ska veta, att se dig lida
Det är så mycket svårare än svårt

Ge inte upp, inte nu och inte sen
Du får aldrig ge upp den här striden
För en sak ska du veta, min vän
Jag är med dig, hela tiden


.

du vet väl att
inga änglavingar
kommer pryda din rygg?

för sådana som du
blir inte till änglar
när ni dör

ni blir till något finare

ni blir till
ett tydligt avtryck
i själen



.

Smyger du fortfarande
längs med kala väggar?
Det var så längesedan
att det känns som igår

Du smälte aldrig in
särskilt bra i
sjukhuskorridorerna
men dina steg lugnade
brustna själar


September var bara en
mellankrigstid, så som du sa
Du läste mig som en
öppen bok, mellan raderna

November fick mig att kapitulera
och nu står jag i december
med frostiga kinder, yvigt hår
och jag undrar, nästan febrilt

vilken kaossjäl du nu tystar stormar i?



.

Du lämnade mig i tro om att jag var okej,
att du hade ledit mig in på rätt stig,
Men jag skulle inte ha litat så blint på dig,
för istället för fred så mötte jag ännu ett krig

Jag är fortfarande vilse, har inte alls hittat hem,
det har blåst så många orkaner i mitt huvud.
Och jag tror att mitt hjärta rycktes med i dem,
då de spred sig i mina vener, under min hud

Förvirringen stiger, var är jag, vem är jag?
Jag går från en oklarhet bara vidare till nästa.
Med ovissheten kommer ett växande obehag,
och melankoliska tankar cirkulerar för det mesta.

Ge mig solsken och torka
lera och regn
prickiga gummistövlar
och en sovsäck till säng

Ja, ge mig ombytligt väder
för mycket alkohol
och smutsiga kläder
skrik: botten upp, skål!

Ge mig musik live
med skön lyrik
en galen stagedive
i en skrikande publik

Ja, ge mig otvättat hår
och skoskavsfötter
en himla massa skratt
och sömnlösa nätter

Ge mig minnen för livet
och vänner därtill
en möjlighet och frihet
att vara precis som jag vill



.

Skoltrötta ögon som
stirrar rakt in i själen.
Inbördeskrig, osynligt för omvärlden
Men så påtagligt verkligt


Sluta stirra,
det gör ont,
du fördärvar mig


Och du kysser mig
som om jag vill bli kysst
men jag vill bara ligga här
i din famn och låta
känslorna sjunka in

jag flätar in små önskningar
i dina lockar
och hoppas att de
trasslar till sig, blir till tovor
som du aldrig får ut
som du aldrig klipper bort

och när jag viskar
du är vackrast i världen
så menar jag det verkligen

du får inga morgontårar
eller något kaffe på sängen
och jag köper dig ingen stjärna

för hela stjärnhimlen är redan din



.

Du älskar mig i etapper
som trasiga kassettband
jag kan inte byta sida

Snö mellan fingrarna
som simhud
men ändå sjunker jag
genom alla kval

Du låter lite raspig
som en vinyl från 83
och jag kan inte byta sida

Jag har aldrig
fångat någon solkatt
men jag lät mig bli fångad
av dig


.

Spännband mellan
ryggkotorna, det
känns som att
allting går sönder

Det ser ut som december
jag letar hösttecken än
som om jag är desperat

Någon har skakat om
snögloben, hela jorden
och vi dricker alkohol
på balkongen i minusgrader

Det biter i fingrarna
men snart är känslan
så underbart bedövad

Men jag har

spännband mellan
ryggkotorna, det
känns som att
allting går sönder


.

Du måste sänka kraven
Sluta tänka livet i betyg
Du får inte bli helt begraven
Under läxor och läkarintyg

Du måste ta åt dig mer
Våga tro på vad andra tycker
Ta emot det som de ger
Ta tillbaka det som de knycker

Du måste sätta ner foten
Och lära dig att säga nej
Angripa problemet vid roten
Tänka: "vad är bäst för mig?"

Du måste ta din tid och förmåga
Till att behandla och läka dina sår
Det är att fega ur eller faktiskt våga
Men det handlar ju om hur du mår



.

Det är som att jag har sprungit i flera år
fast jag har egentligen bara stått still
Det är så lätt att glömma bort hur man mår
när man bara ska hålla ihop, balansera, räcka till

Och jag känner så väl av jordens dragningskraft
jag sugs liksom neråt, men själv är jag kraftlös
Vet inte var styrkan är nu, den som jag alltid haft
jag som förut var så driven, så jävla ambitiös

Jag har liksom tappat färgen, blivit lite grå
och kraven går mig på varje nerv
Maskineriet har upphört, har slutat gå
energin är slut och jag har ingen reserv

Men det är dömt att ge upp, bara lägga av
så jag försöker hålla igång, härda ut
Men det känns som att gå med ständigt skoskav
längs en väg utan synligt slut


.

Står och tigger tid på torget
klockor är bara tickande bomber
och jag sprängs ut i en tidsrymd
där jag inte passar in

ge mig en oändlighet



.

Vi gömmer oss bortom
förbjudna drömmar och
vakenhet, sömnlöshet

Du och dina sammetsfingrar
smeker bort tyngd ur hjärtan
men inte bieffekten av känslorna
(som vi aldrig riktigt hade)

Och jag vill tro att du
faktiskt älskar mig, men du
känner nog bara igen dig
i mina spruckna ögon
och mina oavslutade meningar

Du och dina sockerord
förvränger min verklighet
gör mig beroende och nervös
(diagnostiserad missbrukare)

Vi gömmer oss bortom
undanflykter och
tappade trådar


I hopp om att bli något


.

Vi försvinner in i sekunder,
moments are no memories
Sekunder var allt vi hade,
sekunder är allt vi kommer få

Och det känns som att jag
har huvudet fullt av papper