För det blir så ensamt när alla andra har någon.


Vi var inget mer än
två frusna kroppar
i jakt på värme

Tafatta händer som
letade efter något
eller någon att
hålla fast vid,
något eller någon
att älska

Kanske var det vinterhalvåret
som upprörde våra sinnen,
kanske var det rädslan
för den ökända ensamheten

Vi var inget mer än
två förvirrade själar
i jakt på kärlek


men vad vi än var,
så var vi inte älskande



.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0