Nu är hon borta.




03.05 och telefonen ringer,
signalen studsar mellan väggarna,
väcker allt sovande.

Pappa svarar: "Är du säker?
Okej, jag kommer" och fyra fötter
smyger på parkettgolvet.
Mammas röst och pappas suckar.

Jag ligger vaken i sängen,
stirrar upp, ser igenom taket,
upp på stjärnorna.
Jag andas lugnt och jag accepterar


att om några minuter är hon borta



.

Kommentarer
Postat av: Rebecka

du är så fin och stark jolina<3

2010-12-08 @ 18:19:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0