Kafferingar täcker skrivbordet,
nästan så den vita ytan inte syns igenom.
Så många urdruckna koppar flytande koffein
som bidragit till sömnlösa nätter
och osammanhängande tankar.

Dagar som går som på rutin,
bara fortsätter utan någon egentlig mening.
Men kanske att de ändå lämnar avtryck
sådanadär som lägger sig i det undermedvetna
som plockas fram som en slags försvarsmekanism.

Dina ord täcker min hud,
nästan så den vita ytan inte syns igenom.
Dina vackra ord, tror det kan kallas poesi,
svämmar över på min svenska vinterhud
och ändå är jag inte vacker




.