Du lämnade mig i tro om att jag var okej,
att du hade ledit mig in på rätt stig,
Men jag skulle inte ha litat så blint på dig,
för istället för fred så mötte jag ännu ett krig

Jag är fortfarande vilse, har inte alls hittat hem,
det har blåst så många orkaner i mitt huvud.
Och jag tror att mitt hjärta rycktes med i dem,
då de spred sig i mina vener, under min hud

Förvirringen stiger, var är jag, vem är jag?
Jag går från en oklarhet bara vidare till nästa.
Med ovissheten kommer ett växande obehag,
och melankoliska tankar cirkulerar för det mesta.