Det är så typiskt.



Kafferingar på bordet, så typiskt dig
att lämna kvar disken på diskbänken.
Men kanske så typiskt mig
att vara den felande länken.

Så typiskt dig att aldrig finnas där
Så typiskt mig att vara till besvär
Så typiskt dig, så typiskt mig
Så typiskt oss att falla isär

Olåst ytterdörr, så typiskt dig
att glömma nyckeln i byxfickan.
Men kanske så typiskt mig,
att vara den där ömtåliga flickan.

Så typiskt dig att inte tänka till
Så typiskt mig att få vad jag vill
Så typiskt dig, så typiskt mig
Så typiskt oss att bara stå still

Komma försent, så typiskt dig
att glömma bort klockan, tiden.
Men kanske så typiskt mig,
att vara så störd, så vriden.

Så typiskt dig att träffa andra
Så typiskt mig att dig klandra
Så typiskt dig, så typiskt mig
Så typiskt att vi föll för varandra


.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0