Du smyger längs med sjukhusets korridorer.

Du som bara vill bli sedd
Utan att synas
Du är så innerligt rädd
För att förtvinas

Det vandrar så många
Längs med Stockholms gator
Medan timmarna blir långa
I rummet hos din kurator

Han tror han ser igenom
Men du döljer bra
Du tror inte på honom
Det var nåt han sa

I stadsljus blir allt groteskt
På sjukhus blir det värre
Medicinerna smakar beskt
Och ursäkterna blir färre

Det har gått för långt nu
Ser du inte det?
Den som sakta dör är du
Men det är bara jag som vet



.

Kommentarer
Postat av: Sandra

här kommer ju jag fastna. dina ord är verkligen. bra.

2010-11-06 @ 23:51:38
URL: http://ordentarplats.wordpress.com
Postat av: annika

Jag läser om och om igen. Varje dag!

2010-11-09 @ 15:19:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0