Alkorus ger inga vingar.

Så hon sveper ännu en Tequila,
en öl, en grogg, en cider.
Tankarna blir mer och mer instabila,
då det flytande i strupen svider.

Hon snubblar fram längs med gatan,
spottar, harklar, gråter, spyr.
Sluddrande samtal med Gud/Satan,
om allt hon älskar och allt hon avskyr.

Knappar in portkoden en tredje gång,
trappan upp vinglar, svänger.
Hon är för stor, världen för trång,
och huvudvärken den spränger.

Tredje våningen, öppnar till balkongen,
tar sig ut och tänder en cigg.
Hon har kanske vingar den här gången,
men hon landar dödligt på sin rygg.



.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0