Så, vad hände med all kommunikation?
Gick det åt helvete, var det en illusion?
Har vi glömt hur man lär känna en person
Bara för att vi snöat in oss på immigration?

Hur ska allt det här kunna fungera
Om vi inte faktiskt börjar att agera?
Allt vi bryr oss om är om vi ska blockera
Eller faktiskt låta dem passera

Vi ska inte motarbeta, vi ska stötta
För hur hade vi själva velat bli bemötta?
Främlingar i ett land, rädda och trötta
Helt felplacerade och misskötta

Nej, det är dags att stå upp, säga ifrån
För jag tror, jag tror att livet är ett lån
Och även om jag bara ser det ur ögonvrån
Så vet jag att snart, snart så faller ridån

.