Om du kämpar, så kämpar jag dubbelt så mycket.



Sådana saker gör så ont, liksom tränger in
Och att man inte kan göra något åt det heller
Jag kan ju inte göra sjukdomen till min
hur många tårar jag än nu fäller

Jag önskar jag kunde bära åtminstone en del
av den stora börda du tvingas kånka på
Men hur jag än gör så gör jag nog fel
för på det här kan man bara vara en, aldrig två

Jag lovar att jag står bredvid, redo att ta emot
varje gång som du faller eller inte orkar strida
På din sjukdom kan jag inte råda några bot
men jag lovar att alltid stå vid din sida


.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0