Kanske kröp de upp genom madrassen, in under huden.

Världen behöver glasögon och vi behöver köpa mer kaffe och fler paket med nudlar. Skafferiet är tomt, men det gör ingenting för allting är tomt. Taklampan har slutat att fungera och fötterna går tungt i trappan. Orken ligger krossad bland porslinsskärvorna och vi försöker inte ens längre.

Och vi slutade kolla efter monster under sängen då vi insåg att de finns inom oss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0