Alltid oroat mig över vad du har tyckt,
har fått mig att vela, att vackla, att falla
Kanske har jag varit på ständig flykt
från dig, från honom, mig själv, ja, alla

Ser för mitt inre hur allting rämnar,
men låter det inte ske, håller ut
Ser genom fönstret att du lämnar,
men springer inte efter dig som förut

Fast det känns precis likadant nu som då,
ja, paniken, ångesten är densamma
Att se dig försvinna, som när vi var små,
det tar kål på mig, förstår du det, mamma?

.