För allting verkar vara en kamp.

Bär några ton prestationsångest på axlarna,
samtidigt som bristen på motivation kväver.
Ingen vila, ingen ro, ingen vilja, likgiltighet.
Vad är det ni vill, vad är det ni kräver?

Hon letar reservork i nya inköp och koffein,
skapar falsk lycka, men det hjälper för stunden.
Brukar stirra apatiskt upp i taket, tappa modet,
försöker vara lättsam, men är tyngd från grunden.

Skriver för dystert, måste fokusera på annat,
måste absorbera det som ångestdämpar.
Borde damma av sin gitarr, skriva något vackert,
borde sluta bevisa för världen att hon kämpar.



.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0