Rymdraketsfilo-Sofie

Ensamma pianotoner fyller tystnaden
och på en rostig balkong några mil bort
visslar nariga läppar samma melodier

Att möta stjärnor
och förundras
förvirras
över universums storlek

Och i kvav luft tycks andetagen
bli så grå och grumliga 
Och dina glasögon är immiga 
av den fuktiga kvällsluften

Packa väskan full av drömmar
Kasta iväg all tvivel

Så åker vi sen, du och jag


.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0