Vi skrattar mycket, men gråter nog mer.
Hur han liksom sluter sig och tyst bevakar
allt som sker runt omkring med likgiltighet
Hur jag tar hans hand och tigande bejakar
att jag inte delar med mig av hans hemlighet
Men han tvekar för länge innan "ja"
när jag frågar om han verkligen mår bra
Han blundar för hårt och pallar inte trycket
när jag stirrar för länge och undrar för mycket
Hur han ryggar tillbaka så fort han ser mig,
av rädsla för att jag ser rakt in i hans själ
Hur han mellan sammanbitna tänder iskallt ber mig
att hålla käften och bara ta farväl
Men han håller kvar min hand, håller den hårt
för att få mig att förstå att det är för svårt
Han sluter sig, har inbördeskrig under skinnet
och episoder från förr repeteras i minnet
Hur han utan ord förklarar det oförklarliga
för att han förstår att vi är av samma sort
Hur jag inser att skadorna är för allvarliga
för båda två av oss, för att bara skämta bort
.
allt som sker runt omkring med likgiltighet
Hur jag tar hans hand och tigande bejakar
att jag inte delar med mig av hans hemlighet
Men han tvekar för länge innan "ja"
när jag frågar om han verkligen mår bra
Han blundar för hårt och pallar inte trycket
när jag stirrar för länge och undrar för mycket
Hur han ryggar tillbaka så fort han ser mig,
av rädsla för att jag ser rakt in i hans själ
Hur han mellan sammanbitna tänder iskallt ber mig
att hålla käften och bara ta farväl
Men han håller kvar min hand, håller den hårt
för att få mig att förstå att det är för svårt
Han sluter sig, har inbördeskrig under skinnet
och episoder från förr repeteras i minnet
Hur han utan ord förklarar det oförklarliga
för att han förstår att vi är av samma sort
Hur jag inser att skadorna är för allvarliga
för båda två av oss, för att bara skämta bort
.
Kommentarer
Postat av: Anonym
åh så vackert
Trackback
